Södra Afrika 2010

I slutet av juli flög jag och Mats till Johannesburg, Sydafrika, för tre veckors semester. Här följer en förkortad resberättelse med ett litet urval av våra bilder.

Första natten bodde vi på Brown Sugar Backpackers, vilket var helt okej (bortsett från en liten "städmiss"). Vi lämnade Johannesburg morgonen därpå med Baz Bus, som är ett smidigt sätt att ta sig runt, om än lite dyrare än de vanliga långfärdsbussarna. I gengäld blir man upphämtad och avsläppt direkt där man väljer att bo.

Slottet. Jag tog bilden i ett stressigt ögonblick när vi precis insett att bussen väntade på oss utanför grindarna, och råkade därför kapa taket på bilden.

 Vi hoppade av bussen i Howick/Merrivale där vi skulle bli upphämtade av Underberg Express. De hade dock sjabblat bort våran bokning, så vi fick åka vidare till Pietermaritzburg och vänta några timmar på McDonalds. Exotiskt nog. Vi kom fram till Sani Lodge sent på kvällen. Dagen efter åkte vi upp på Sani Pass och passerade gränsen till Lesotho. En dags vandring i bergen med avslutning på Sani Top Chalet, som påstår sig vara Afrikas högst belägna pub. Det var läckert när vi klättrat upp på toppen och hade molnen under oss. Sen kom molnen ikapp, och bilfärden nerför passet gjordes i total dimma. Våran guide: "Don't worry, this is perfectly safe!" Ehm, ja... det är bara det att det är tvära kurvor, isigt, brant, stup på ena sidan och ingen sikt... Vi överlevde iaf. ;) Dag två tog vi en ridtur i omgivningarna, delvis över en golfbana med ett gäng babianer, och dag tre gjorde vi en egen dagsvandring. Vackert!

På Hodgeson's Peak, Sani Pass, Lesotho. 3256 m ö. h.

In i dimman...

Vi gick och gick... och gick.

Sen drack vi öl! :)

Andra dagen. Shamrock lunkar på...

 Därefter var det dags att dra vidare. Vi tog bussen till Durban (Nomads Backpackers, helt okej) för att morgonen därpå åka vidare till Swaziland. Resan tog hela dagen, lite segt. Men vi belönades med giraffer bredvid vägen strax före och efter landsgränsen! Fina djur. Vi bodde två nätter på Swaziland Backpackers (awesome!!) och gjorde däremellan en dagstur i området, med besök på två lokala fair trade-företag, ett vattenfall och "cultural village" (dans och dramatisering av Swazi-livsstil) som var lite turistigt. Rundturen avslutades på ett lokalt slakteri där det blev grillning. När vi kom tillbaks "hem" gick vi upp på kullen i närheten och tittade på solnedgången. Sen blev det middag och vin på grannpuben tillsammans med ett australiensiskt par.

Turister vid ett vattenfall.

Det swaziländska landskapet.

Nästa dags utmaning var en resa till den Mocambiqiska huvudstaden Maputo. Vi lyckades vinka in en minibuss och ta oss till staden Manzini. Väl där hittade vi "busshållplatsen" där nästa minibuss stod och väntade på att fyllas av passagerare. Vi väntade drygt en timme innan det bar iväg. Varmt, trångt och med en svag doft av sopor med gamla skaldjur i rullades vi till den Mocambiqiska gränsen, där vi även skulle fixa visum. Vi hade hört historier om att bussarna inte så gärna väntade, och att det var svårt att hitta skjuts på andra sidan gränsen. Så det var med en aningen förhöjd puls vi fyllde i våra visumformulär. I all hast råkade vi betala lite för mycket/oavsiktligt muta mannen bakom disken. Det blev dock ändå billigare än att ha köpt det hemifrån och bussen väntade snällt de 40 minuterna det tog, så: Nästan succé!

Framme vid busstoppet i Maputo blev vi genast påhoppade av en man som propsade på att vi skulle ta en taxi till vårat boende (som för övrigt var obokat, och senare visade sig vara fullbokat). Misstänksam som man är så fick han vara på oss och jobba rejält innan vi nappade på taxiförslaget. Det visade sig sen att han var någon slags "official" på plats som höll koll på passagerarlistorna. Heh. En äkta hjälpsam människa. Men hur skulle vi veta det?! ;) Taxin lämnade av oss på Base Backpackers, som då visade sig vara fullt, så det blev ändå en Maputo-promenad med ryggsäckar och hela paketet. På Fatimas Place fick vi ett rum för två nätter.

På våran dag i Maputo följde vi en "stadspromenad" på en karta i guideboken. Blev otrevligt uppmärksammade av otäcka rånpersoner då vi gick på gatan utanför en park, som på kartan var märkt: "no go night/careful day". Vi tänkte aldrig gå in i parken och tänkte att det var safe att bara gå utanför. De lokala människorna gjorde det också. Men! Det var ett hål i muren till parken... Fail! Strax därefter blev vi förföljda av en psykiskt sjuk man ("he's half a man", som mannen med gatutelefonen sa, efter att ha pratat med honom för våran skull). Mats skulle fotografera centralstationen, men mannen ställde sig framför kameran hela tiden så det blev sådär. Han förföljde oss i fotspåren (och lite på skorna) i sisådär 20 minuter, tills vi avvek in på ett café. Då satte han sig på trappan till caféet för att vänta, men det fanns som tur var en till utgång... Yes! ;) Den något misslyckade stadsvandringen avslutades på naturhistoriskt museum. Succé! Har aldrig sett uppstoppade djur avbildas på liknande sätt...

En brutal jaktscen på naturhistoriska i Maputo.

Lejon tar zebra. Notera även elefantens position i bakgrunden.

Inga kommentarer...

 Nästa morgon kl. 05.30 skulle bussen till strandorten Tofo gå. Den gick väl någon gång efter kl 6. Tio minuters bussresa till Maputos "busstation" där vi stannade i mitten av en rondell för att "re-organize". I två timmar. Det var två personer till som  S K U L L E  klämmas in i bussen, oavsett! Därefter satt vi ihopklämda under de 10 timmar som resan tog. Vi fick dock hoppa av och kissa en gång. Lyxigt. I övrigt satt man mest och försökte sova bort tiden. Bussen stannade då och då i byar och det blev tillströmning av kvinnor som ville sälja apelsiner genom bussfönstren. Det blev dock inget köp för våran del.

Här var alltså bästa platsen för att packa om hela bussen.

"Kan vi inte bara åååka någon gång??"

 Tofo var härligt! En fin sandstrand och varmt, skönt vatten. Ett litet minus för vågorna kanske. Det var riktigt strömt! Jag drogs omkull och fick mig en ordentligt nässköljning med saltvatten en gång. Blev åtminstone av med all smuts i näsan som tillkommit under bussresan (inga måttliga mängder). Vi spenderade större delen av Tofo-vistelsen tillsammans med ett värmländskt par (Anna och Fredrik). Ibland är det faktiskt skönt att träffa på svenskar utomlands. Man kan verkligen behöva ventilera sina Afrika-upplevelser för att inte bli knäpp ;) Det var hur som helst en soft vistelse med bad och restaurangbesök. Live-uppträdandet på lördagkvällen var lite tragiskt dock, med läskiga turister som kastade pengar på de lokala tjejerna när de dansade. En man fick för sig att alla skulle hoppa från en ca 3 meter hög höjd ner i sanden. Det var fler än en person som haltade den kvällen ;) Slutet kom när det blev strömavbrott, tyst och mörkt. Men vilken stjärnhimmel! Har knappast sett något liknande någon annanstans.

Strandliv i Tofo.

Vi bodde i en bungalow/vasshydda med sandgolv, strax intill stranden.

Bussen tillbaks till Maputo uppfyllde alla förväntningar (tyvärr), och dagen därpå tog vi Intercape-buss till Nelspruit, Sydafrika. En riktig lyxbuss jämfört med våra tidigare färdmedel. Citat Mats: "På en sån här buss skulle man ju kunna åka hur länge som helst...". Vi var fem mil från Nelspruit. Tre sekunder senare fick bussen punktering och vi blev två timmar sena till destinationen. Tack för den! ;) Väl framme hyrde vi en Toyota Corolla (ja, det var lite meckigare än jag beskriver det, men men) och Mats fick köra vänstertrafik till Funky Monkey Backpackers med mig som kartläsare. Kanske det fräschaste stället vi bodde på under hela resan. De kommande tre dagarna hade vi och Toyotan safari i Krügerparken! :D (vår bungalow på Satara camp i parken var förresten riktig fräsch den också).

Ett litet urval av alla de djur vi såg i Kruger National Park.

Efter safarin bodde vi en natt till i Nelspruit. Jag hade feber och sov 14 timmar i sträck. Dagen efter tog vi bussen till Johannesburg och Gemini Backpackers (billigt och med gratis internet, fast man får inte mer än man betalar för). Vi hann med ett besök på Apartheid Museum samt en tur i Soweto innan det var dags för hemfärd via Qatar. Qatar under ramadan var ingen höjdare och jag var fortfarande sjuk, så det var faktiskt riktigt skönt sen när vi äntligen kom hem! :)